Jag packar. Jag försöker att ta med mina favoritkläder. Bara. Inte krångla till det. Inte ta med något jag inte använt på ett halvår. För då klarar jag mig nog bra utan det.

I skrivande stund har batteriet till vågen dött så det blir jävligt svårt att packa 28 kg utan våg. Så nu blir det att vänta på att väga mina kläder. Det enda tråkiga är att jag har mest svart och vitt med mig. Lite beige. Men jag tänkte att linnen och shit kan man ju alltid köpa i England. Det blir nog bra. Linnen är ju billigt. Klippa mig behöver jag snart göra också. Usch. Kostar pengar gör saker.

Konsert vill jag jävligt gärna gå på också. Usch vad jag kommer sakna vänner i Sverige.

Vågen fick batteri. Allt blev vägt och jag är lycklig. Nu ska jag leka med micro en sväng. =)





Ja, jag kommer vara grymt glad när jag åker till England. Inte. Som om att du beter dig så obegripligt som möjligt gör ju att jag mår bättre. Nej. Jag hade mått bättre i en lögn. Där allt vore begripligt. Där allt hade en förklaring.