Om det här varit en bok
Jag harklade mig för ingenting, la ihop boken och reste mig. En sista blick på sätet för att se så jag inte glömt något. Det hade jag inte. I någon minut väntade jag på att få komma ut till mittgången för att sedan komma ut på perrongen. Under tiden jag väntade såg jag många jag kände igen men inte kände. Sådana man inte riktigt vet om man ska hälsa på. Man lekte tillsammans på gatan när man var små, men inget annat. Efter det har man inte sagt något till varandra. När jag väl kom ut i gången med min handväska som var packad med mer onödiga saker än nödvändiga var jag nära på att ramla på mina egna fötter. Så typiskt. Jag hatar att göra det när folk som vet vem man men som inte känner en är ser en. Det blir på något sätt mer pinsamt då. Försiktigt tog jag tag i nederkanten på min svarta t-shirt för att dölja en fläck från gårdagen. Ytterligare en sak jag inte gillar, att se smutsig ut när folk som vet vem man är ser en. Vid sådana tillfället vill man vara absolutely fabulous. Men det är man aldrig. Tillslut satte jag ner foten på perrongen, och kort efter det den andra. Jag var framme, det var över. Där borta såg jag en vän, en sådan vän man kan gå fram och prata med.
Hur jag kom av tåget, om det här varit en bok och inte en blogg.
Hur jag kom av tåget, om det här varit en bok och inte en blogg.
Kommentarer
Trackback
