What is the point in lying to someone who simply doesn't care?
What is the point to ignore someone who isn't aware of your existance?
What is the point to remember the digits you'll never dial?
Just because it makes you feel good.

Ursäkta mig Lalls, men jag tar mig tiden att skriva av ditt sms, för jag blev lite lyckligare.

"Erica min underbar. jag tycker inte du är en fjant. Jag saknar dig så in åt helvete, jag vill bara vara med dig hela tiden. Och jag älskar dig, faktiskt så gör jag det <3 du jävla underbara människa."

Jag gråter ikväll
Inte för att jag saknar hemma
För det jag är rädd för
Har jag insett är
Att ingen saknar mig
Att ingen tänker på mig
Att jag bara har försvunnit
Att ingen faktiskt brydde sig

Det här är ett jävligt konstigt känslo inlägg. Där allt är precis som det är i mitt röriga huvud.
Jag saknar att få en kram. Bara en jävla vanlig kram.
Jag saknar kramar.

Jag saknar massa saker. Jag saknar närhet. Äkta närhet. Tror fan bara jag upplevt det två gånger det senaste halvåret. Två tillfällen. Jag skiter fullständigt i om folk tar illa upp nu. Om de tycker att jag har ljugit. Att jag varit falsk. För ja, ibland är det jag som har tvingat mig till saker jag där jag inte känt mig bekväm.

Jag vill vara kär. Nu är jag dum i huvudet. Men Lalla är bra.

Fan, fan, fan.

Usch. Hatar att tycka om folk men samtidigt tycka så jävla illa om dem. (Ja jag sa ju att mina tankebanor är konstiga, förvirrad och jag vet inte vad, hur hamnade vi på det här? Det var inte vad det handlade om från början)

Lalla, dig tycker jag bara om. Tycker inte illa om dig alls.

Winnerbäck dånar genom mitt huvud och jag hade inte trott att det skulle vara toner jag skulla lyssna till för ett år sedan. Konstigt hur man förändras. Konstigt hur man ibland saknar sitt gamla jag. Konstigt hur jag hatar att se framåt. Jag vill ha med mig mitt förflutna för resten av mitt liv.

Ibland önskar jag att jag upptäckte att jag var gravid. Så jag kunde skratta honom i ansiktet. Säga att det var ju dumt gjort. Säga hur mycket jag hatar honom för att det blev mitt problem. Jag som ensam måste se till att bli av med det. Ja visst, jag gjorde ett grav-test. Men om det bara gått några veckor så kan ett grav-test ge fel resultat.

Usch vad arg jag är. Jag ska blocka dig på facebook. Hoppas det går. För du ska fan inte få se vad jag gör. Ja jag vet. Han skiter ju i vad jag gör ändå. Faktiskt. Jag vet det. Men det känns i alla fall lite bättre att skita i honom tillbaka.

Jag är arg, arg, arg. Jag tänker sitta här och inbilla mig att folk saknar mig. Att jag är omtyckt. Att folk inte ignorerar mig. Att jag faktiskt inte är något eller någon bara skiter i precis som man vill. Lite bara för att man känner för det. Utan att förklara varför.

Jag funderar på vad jag ska göra med den vita fläcken på nattlinnet. Tvätta nattlinnet och använda det. eller ta fram det ibland och skratta åt det. Jag vet inte.

Jag hatar att bli ignorerad, utan att veta varför.

Jag vill ha Lalla här. Jag vill lägga mig och krama Lalla, prata skit och somna. Vakna och vara glad.

Usch. Jag fattar inte att jag kan tänka på så mycket på en gång.

Jag vill bara berätta för mitt ex Tim att jag aldrig kommer glömma honom. Att han gjorde mig till den jag är idag och att jag inte ångrar en sekund jag spenderade med honom. Att just ikväll, skulle jag vara hans för alltid om han frågade. Såklart han inte skulle fråga. Men bara för att jag är arg och ledsen så skriver jag det.

Dessutom förresten. Har jag inte hittat en enda lång & rödhårig britt. I alla fall inte någon som nästan ser bra ut. Killarna här ser ut som skit. Så är det.

Just nu tycker jag så mycket om folk, Rickard, jag tycker om dig. Du är bra att ha. Gustav är också bra, ibland är det bra att ha någon som ovillkorligt håller med om all skit man tycker. Hur fel det än är just då. Rickard som alltid på något jävla vänster har rätt. Han som sa att jag inte ska ha sex med ngn britt. Honom känner jag just ikväll att jag ska lyssna på. Galet vad jag antagligen kommer ångra allt jag skrivit nu imorgon.
Eller tja, inte de snälla sakerna. Man ångrar aldrig när man slängt ur sig bra saker. Eller jo, det händer. Men i alla fall. Ilska och sorg är farliga känslor som gör att man kastar ur sig massa läskiga saker.

Jag har träffat två pojkar som har fått mig att vilja ha barn någon gång i mitt liv. Jag lovar att bara en vet vem han är, såklart jag kunde tänka mig att ha barn med Tim och det är han som vet det så säkert. Den andra kommer aldrig få veta. Att jag faktiskt tänkte den tanken en gång. Väldigt väldigt tyst.

Oavsett vad jag sagt till folk, oavsett vad jag gett sken av och oavsett vad folk har sagt till andra är jag rädd att detta är ett mycket ärligt inlägg.

Jag ska lägga upp lite foton.

Lalls<3Mig

Joline, vincent, robin & hanna

Erik

Gustav

Tim, då vi varit tsm i ett år. Längesen, men han kommer alltid vara en av de bästa människorna i världen. Nästan vad som än händer. :P

Rickard åt fel håll. Bara för att jag är trött.

Ful bild på Micro. Men det skiter jag i. Hon är söt ändå. <3

Pratade med Mirco i två timmar igår.

Jag bara skriver nu. Jag bara känner massa skit. Vi glömmer det här inlägger när vi har läst det.

Jag tänker inte läsa det igen, okej?

Inte du heller?

Du glömmer all skit du har läst.

Du kollade väl bara på bilderna?